Australien och Regelbaserad Internationell Ordning

Denna artikel ”US Attacks Syria: Disregards Evidence and International Law” av James O’Neill har översatts av tandläkaren Martin O Gelin i Australien, som berikat bloggen med översättning av flera andra artiklar av James O’Neill. Artikeln är publicerad 14/4. NEO.

James O'Neill
James O’Neill var tidigare akademiker vid Universitetet i Bergen (Norge), universitetslektor vid universitetet i Waikato (NZ) och visiting professor vid Louvain la Neuve universitet (Belgien). Han var också en konsult med FN:s ekonomiska kommission för Europa i Genève. O’Neill är specialiserad på internationell rätt med särskild tonvikt på gränssnittet mellan lag och geopolitik. Han har publicerat två böcker och många artiklar i peer reviewed journals (vetenskapliga tidskrifter) samt kommentarer på flera webbplatser i USA, Europa, Storbritannien och Australien.

Artikeln.
Ett av de oftast hörda yttrandena från premiärminister Turnbull och utrikesminister Bishop i Australien är deras upprepningar av tron på ”regelbaserad internationell ordning”. Frasen åberopas oftast inom ramen för kritik av beteendet av utländska politiska ledare eller deras nationer. Som till exempel i fallet med Rysslands påstådda inblandning i Ukraina, Krim eller när Kina hävdar sina intressen i Sydkinesiska havet.

En av funktionerna i den selektiva användningen av ”regelbaserade ordning” är att den aldrig appliceras på nationer som anses allierade. Med hjälp av ovanstående selektivitet som exempel och det faktum att USA bidrog till februari kuppen 2014 i Ukraina, där den legitimt valda regeringen störtades, kan man fastställa att inga negativa kommentar kom från den australiska regeringen. På samma sätt iakttar vi provocerande ‘Sjöfartsövningar’ i Sydkinesiska havet av en nation som inte ens har undertecknat Förenta Nationernas havsrättskonvention.
Turnbull och BishopTurnbull och Bishop
Vad skulle Australien säga om till exempel Kina eller Ryssland skulle genomföra liknande militära övningar på internationellt vatten i den Mexikanska bukten? USA:s svar på sovjetiska missiler på Kuba 1962 visade att sådana militära anläggningar inte tolererades. Världen kom då ytterst nära ett kärnvapenkrig.

USA drog sig ur ABM (Anti Ballisitisk Missil Avtalet) 2002 och sedan bröt USA’s George W Bush sitt tidigare löfte till Michail Gorbatjov om att NATO inte skulle avancera ”en tum i österut” i utbyte mot Sovjets godkännande av Tysklands återförening.
NATOmissiler är nu installerade nära Rysslands gränser.
En karta över amerikanska militärbaser visar ett uppenbart mönster av inringning av både Ryssland och Kina. De två sistnämnda nationerna identifierades som ”strategiska hot” 2017 i de Nationella Strategidokumenten som släppts av Pentagon.

En liknande tystnad iakttas av den australiska regeringen om det pågående blodbadet i Jemen, ett verk av Saudiarabien, resulterande i en humanitär katastrof av episka proportioner. PM Turnbull antydde nyligen, med hänvisning till Saudiarabien, att man betraktar denna nation som en lämplig marknad för australiska vapenexportörer.

Ryssland gavs återigen skulden för det påstådda kemiska giftangreppet på den tidigare ryske dubbelagenten agenten Skripal och hans dotter, på besök i Salisbury den 4 Mars 2018. Innan en ordentlig utredning hade utförts, enligt villkoren i konventionen om kemiska vapen (CWC) vilken Storbritannien, Ryssland och Australien har underskrivit, utfärdade Utrikesminister Bishop en kommuniké som angav att giftet som använts på Skripal var ett ”militärt graderat nervgift av en typ som utvecklats av Ryssland.”
Hon fortsatte med att säga ”denna attack bildar en del av en mönster av vårdslöst och avsiktligt agerande av den ryska staten vilket utgör ett växande hot mot den internationella säkerheten.”
Samma förklaring som ’Rysslandshotet mot suveränitet och territoriell integritet i Ukraina’, användes likaledes till att ge Ryssland ansvaret för nedskjutningen av MH 17.
Två ryska diplomater utvisades från Australien på grund av Rysslands påstådda inblandning i Skripal förgiftning.
Den brittiska regeringen handlar också i strid mot diplomatiska och konsulära avtal med Ryssland när det gäller tillgång till ryska medborgare, och att Julia Skripal sitter fast under extremt tvivelaktiga omständigheter efter frisläppningen från sjukhuset, även detta tiger australiska regeringen om.

Helt nyligen, lanserade USA, Storbritannien och Frankrike missilattacker mot Syrien som vedergällning för vad som påstås ha varit en gasattack mot civila människor i det syriska distriktet Douma. PM Turnbull uttryckte sitt entydiga stöd för denna åtgärd: ”Assads regim (sic) får inte tillåtas att begå sådana hemska brott ostraffat.”
För att villkoren i ”Regelbaserad internationell ordning”, eller ”Allmän laglydnad” och liknande fraser ska ha någon definierad mening, då måste desamma också tillämpas opartiskt och regelbundet och analyser ske av eventuella och påstådda överträdelser.
En del av denna process, är att först och främst fastställa de faktiska omständigheterna, att överväga alla rimliga förklaringar och alternativ ; att ge den misstänkte en ordentlig/normal möjlighet till försvar; fastställa skuld enligt högsta standard, speciellt då allvarliga anklagelser görs; att opartisk bearbeta bevis; och att resultatet av processen bestäms av en oberoende rättslig myndighet i en korrekt klassificerad domstol.

Det utmärkande för både Skripal och Doumafallen är att inte bara en eller två av dessa grundläggande principer kränktes, men att alla principer var bristfälligt iakttagna genom den stora brådskan att fördöma Ryssland (och i fallet med Douma, även de allierade länderna Iran och Syrien).

I Skripalfallet trumpetade Storbritanniens PM May och utrikesminister Johnson ut rysk skuld inom ett par dagar, långt innan Porton Down laboratoriet i Salisbury hade hunnit bestämma vilken giftsubstans som hade använts mot Skripal .

Enligt villkoren i CWC, måste vissa riktlinjer följas. Dessa inkluderar hänvisning av frågor till OPCW och att framlägga bevis mot “gärningsmannen”.

Ingen av dessa eller andra relaterade riktlinjer följdes. Australiska regeringen teg om CWCs överträdelser.
Genom en auktoriserad testanläggning i Schweiz, har nu OPCW avlämnat sin rapport. En sammanfattning har tagits fram för offentliggörande. Den detaljerade rapporten har gjorts tillgänglig för alla som undertecknat CWC, vilket inkluderar Australien.

Tillräckligt med information har släppts hittills för att möjliggöra två preliminära slutsatser. Den första är att Skripals påverkades av ett toxin (Översättarens anmärkning: egentligen ett hallucinogent ämne) känt under förkortningen BZ. Långt ifrån vad Mrs Bishop tidigare hävdat; ”militär grad nervgift av en typ som utvecklats av Ryssland” (samma som Theresa May och Boris Johnson hade sagt) , och att giftet BZ är ett (toxin) hallucinogent ämne utvecklat för många år sedan av USA och är en beståndsdel av Storbritanniens och NATOs vapenarsenaler .

Den andra provisoriska slutsatsen som kan dras från OPCW: s rapporter är att ”renhetsgraden” av proverna som tagits av OPCW tekniska team tre veckor efter Skripals attackerades, ledde till den enda logiska slutsatsen, nämligen att de var ”planterade ” kort tid innan proverna togs. Vi vet inte av vem, men det motsäger troligheten att det skulle ha varit ryssarna.

Det fanns många andra osannolikheter och motsägelser i den officiella brittiska regeringens påståenden. Bevisen för detta har samlats i en 10 delars serie av ”Sushi” i www.thesaker.is. Inget av detta har redovisats i australiska massmedia.

Missilattacken mot Syrien som svar på den påstådda användningen av giftgas mot civila är av en annan rangordning. Återigen har alla grundläggande principerna för ”Regelbaserad internationell rättsordning” kränkts.

“Gasattacken” visade ologiska inslag. Ögonvittnesskildringar (inklusive medicinska utsagor) var oförenliga med vad som normalt observeras vid en gasattack. Vittnesmålen ignorerades helt enkelt.
Den påstådda attacken porträtterades som en tillhörande del av ett typiskt syriskt ”regimmönster” (sic), trots allmänt tillgängligt och auktoritativt förnekande (‘debunking’) av liknande påståenden i Khan Sheikhoun-incidenten ett år tidigare.

Skottlossning och en explosion hördes i Douma samma dag som OPCW-inspektörer kom för att genomföra en undersökning av den påstådda gasattacken. Med tanke på att attackerna mycket väl kan ha hindrat inspektörernas förmåga att göra sitt jobb, kan man addera ‘obstruktion av rättslig undersökning’ till ovanstående lista över kränkningar av tillämpliga rättsliga förfaranden.

Av de tre nationer som deltog, tillkännagav bara Storbritannien en redogörelse för vad som kallas “Rättslig motivering för attacken”, vilket varken USA eller Frankrike hade brytt sig om.
PM Turnbull använde klarspråk när han betecknade missilattacken som en hämnd för en gasattack. Bevis på att en gasattack hade skett i Douma saknas fortfarande, och därför blir vedergällningen lagligt oacceptabel.

Auktoritära rättsutlåtanden avvisar enhälligt den brittiska regeringens juridiska argument. Argumenten mot Storbritanniens ståndpunkt kan sammanfattas i ett rättsutlåtande från professor Dapo Akande av Oxford University som re-publicerats i www.off-guardian.org 16 April 2018; och en analys av docent Marko Milanovic av Nottingham University, i European Journal of International Law blogg www.ejiltalk.org 15 April 2018.

I korthet utgjorde USAs, Storbritanniens och Frankrikes missilattacker ett klart brott mot internationell rätt, speciellt artiklar 2 (4) och 51 i FN-stadgan och en rad beslut av Internationella domstolen.

Det faktum att attacken mot Syrien är i strid med internationell rätt är inte i sig förvånande. Alla tre nationer som deltog i missilattacken har tidigare visat en liknande tendens att blunda för internationella rätt i deras strävanden för egna geopolitiska mål.

Vad som kan noteras i det australiska sammanhanget är att australiska medier har för det mesta helt ignorerat klara bevis det gäller både Skripal och Douma fallen. Media och politikerna har obevekligt följt linjen ”Allt är Rysslands fel” .

Den andra slutsatsen som kan dras av erfarenheterna från de senaste sex veckorna är att när man hör politiker tala om påstådda hänsyn till ett system baserat på ‘Internationella Rättsliga Normer’; kan detta helt lämnas därhän, eftersom de uppenbarligen själva inte tror på dessa normer..

i Andra om:
, , , , , , , , , , , ,
, , , , ,

  35 comments for “Australien och Regelbaserad Internationell Ordning

  1. Gunnar -antiimperialist
    24 april, 2018 at 08:22

    Man får hoppas att krigsförbrytarna och uppviglarna till WW3, Macron och May så småningom döms i Haag för sina brott. Men det kommer förstås aldrig att ske. Det stinker som en kloak om Nato och EU.

    Wallström och Merkel borde också häktas och få stå till svars i Haag för sitt stöd till jihadistrebeller och det planerade kalifatet för Syriens folk. Men inget av detta kommer att ske.
    Vilka har ställts till svars för sina grova lögner och följande krigsbrott under Irak-kriget? Bush, Jr., Blair ?
    Har ens någon av de svenska (och ibland t.o.m. inbäddad med de amerikanska trupperna) blodtörstiga journalisterna eller högerallians-politikerna gjort några pudlar för sitt krigshetsande under detta falska krig? Knappast.

    Med tanke på den katastrof för världen, och i högsta grad även Europa och Sverige, som blev följden borde det vara dags snart att göra en summering av dessa krigshundar. Häng ut dem på en lista och återge deras blodtörst som ju finns bevaras i deras artiklar.
    Lite Don Quijote tänkande tydligen bland svenska politiker, journalister och dessvärre också troligen det svenska folkets majoritet. Aha, dom, USA, NATO, journalisterna, bombhögern, ljög för oss, startade ett felaktigt krig och skapade en katastrof för mellanöstern och Europa.
    Slutsats: Aha, alltså måste dessa hedersmän ha rätt denna gång. Vi litar blint på dem. Den spanske gamle stofil-riddaren har talat och Off We Go till nya krigsäventyr.

    … och snart startar den massiva hjärntvätten i den svenska valrörelsen om medlemskap i terrororganisationen NATO. Låt oss förvandla Sverige till en amerikansk robotramp med kärnvapen riktade mot det inringade Ryssland. Aaaah, vilka hjältar våra svenska politiker är – NOT. Landsförrädare är dom.
    Vi vill också vara med och bli en askhög i det kommande WW3 – Rösta för NATO’s kärnvapen är mottot.

    PS. Jag är INTE den Gunnar som skrivit imperialistvänligt här, utan den andre Gunnar

    • Anders Åberg
      24 april, 2018 at 14:15

      Bra ide Gunnar. En krigshetsarlista hade verkligen varit på sin plats. Vi kunde börja med en nationell sådan inför valet.

      1. Margot Wallström
      2. Stefan löven
      3. Peter Hultqvist

      Ett helt gäng journalister och t.om Jonas Sjöstedt har nog också bra placeringar på listan, men jag vet inte riktigt var.
      Fyll gärna på!

  2. Martin Kullberg
    24 april, 2018 at 08:54

    Väst blinkade.
    Brottet man begick var i sig själv ett misslyckande. Man sköt mot övergivna byggnader och emot ett flygfält där luftförsvaret var starkast, fransmännen misslyckades skjuta. Attacken i sig själv andades tvivel och oro. Den var bara ett skådespel noga designat för att inte orsaka skador som skulle eskalera konflikten, för syftet var att framstå som stark och enig för hemmapubliken. Problemet blir ju om någon tittar på helheten, då framträder en svag allians som inte är övertygad om sin sak, men spelar en pliktskyldig teater.

  3. Jan Nybondas
    24 april, 2018 at 09:40

    Det är glädjande att få James O’Neills artiklar på svenska, de publiceras av flera stora alternativa medier.
    Vad gäller Douma har det redan mer eller mindre klarlagts att det handlat om en iscensättning av terroristerna i syfte att få västmakterna att trappa upp kriget.
    Men vad hände i Salisbury? Brittiska debattörer börjar alltmer luta mot misstanken att Skripals själva är inblandade mer än som bara offer. Skripal kan ha haft ett uppdrag som gått snett och han har spillt något på sig själv. Debattörerna undrar varför rykten cirkulerar om att Skripals hus skall raseras. Han måste ha haft något inne hos sig. Att britterna har något att dölja är bortom tvivel. I normala fall skulle en person som Julia Skripal stå mitt i mediernas strålkastarljus. Alla har munkavle och ingen säger ett knyst, förutom den ena läkaren vars insändare slank igenom. Den som vill veta hur agenter opererar bör se Sophie Shevarnadze på RT.com/shows intervjua en tjeckisk agent från sovjeteran. Allt är inte som på James Bond.
    O’Neill nämner även MH 17 där turerna i mycket påminner om Skripalfallet. Den egentliga huvudmisstänkta som i båda fallen inte alls är Ryssland utan Ukraina respektive Storbritannien får själv utreda det brott man medverkat i. I Ukraina har en utpekad pilot begått självmord i år.

  4. Korp
    24 april, 2018 at 12:12

    Ryssland kommer inom kort att offentliggöra bevis för att de syriska flygförsvarsmakten sköt ner mer än hälften av missilerna i de senaste bombningarna över Syrien, enligt Rysslands utrikesminister Lavrov.
    Syrianska styrkor använde äldre sovjetiskt luftförsvarssystem och avfyrade 112 luft-och-flyg-missiler för att avvärja de amerikanska ledningarna och förstöra 71 av de 103 missiler som anföll Syrien.
    Ryska experter har en mycket tydlig bild av allt som hände i realtid vi är redo att vara ansvariga för den statistik som vår militär gav. Han bad USA och dess allierade att bevisa att deras alla missiler slog målen. S-300-systemet användes först i det förra Sovjetunionen 1979 och har sedan flera gånger uppgraderats till ett avancerat luftförsvar.
    Under de senaste 500 åren har europeiska nationer – Portugal, Nederländerna, Spanien, Storbritannien, Frankrike och kort även Tyskland – kunnat göra stora erövringar genom att projicera sin marinstyrka utomlands. Eftersom mycket av världens befolkning bor längs kusterna, kunde beväpnade fartyg som plötsligt kom från ingenstans kunna belägra lokala befolkningar. De kunde plundra och straffa de olydiga, och använda rovet för att bygga fler skepp och utöka sina nyvunna domäner.
    Den ultimata arvtagaren till detta maritima imperialprojekt är Förenta staterna, som med den nya tillägget av luftkraft och med sin stora flygplansflotta och ett stort nätverk av militära baser över hela världen, skulle kunna påföra Pax Americana på hela värld. Eller snarare var i stånd att göra det – under den korta perioden mellan Sovjetunionens och uppkomsten av Ryssland och Kina som nya globala krafter och deras utveckling av nya anti-ship och luftvärns teknik. Men nu har det här imperiebygget nått ett slut.
    Ny missilteknik har gjort ett marint imperium billigt att besegra. Tills nyligen menade man att endast de länder vars industrier kunde matcha USA:s någonsin kunde drömma om att militärt motsätta sig. Men det här har nu förändrats: Rysslands nya missiler kan startas från tusentals kilometer bort, är ostoppbara.
    Den amerikanska armadan kan nu sänkas enkelt. Det är självklart att alla involverade gör sitt bästa för att förneka så länge som möjligt förneka det faktum att amerikanska utrikes- och försvarsinrättningarna nu har neutraliserats. USA:s sjö- och luftstridskrafter kommer att bli besegrat militärt. De kommer att tvingas att begränsa sin verksamhet på grund av brist på medel . Det kan fortfarande finnas några spasmiska ryckningar innan de ger upp. Det som hände för Sovjetunionen kommer också att ske i USA.
    https://www.sott.net/article/383712-Empire-Collapse-Russian-Missile-Tech-Renders-Americas-Trillion-Dollar-Navy-Obsolete

    • 24 april, 2018 at 12:14

      Är det så klokt av Ryssland att basunera ut detta?

      • Benny
        24 april, 2018 at 17:06

        Klokt av Ryssland att basunera ut detta? Ja, det kan det vara för att USA behöver veta vad som gäller numera! Visserligen har Ryssland sedan årtionden haft kapacitet att sänka USA:s hangarfartyg (stora lätta mål att träffa) och Pentagon har länge varit medvetna om hangarfartygens oduglighet mot en riktig fiende men detta var adresserat till USA:s politiker som är offer för sin egen löjliga propaganda. Så ur syfte att förhindra att USA ger sig på nya krigsäventyr med dessa idag daterade vapensystem som hangarfartyg de facto är (precis som slagskeppen efter andra världskriget, vapenutvecklingen hade sprungit ifrån dessa dinosaurier) så har ryssarna en poäng med att påpeka detta.

  5. Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
    24 april, 2018 at 12:46

    Vi ska inte ta ställning för någon borgarklass. Inte heller för den ryska borgarklassen. Det anser det ryska kommunistiska arbetarpartiet RCWP:
    http://rkrp-rpk.ru/2018/04/23/пойдем-ли-мы-защищать-отечество-наши/

    • Martin Kullberg
      24 april, 2018 at 13:21

      Är det inte exakt den kritiken som denna blogg och andra i Sverige framför när de visar på att Sverige deltar i eller stilla samtycker till brott emot folkrätten och diverse ”interventioner”? När man kritiserar utmålandet av länder och folk som fiender?

      • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
        24 april, 2018 at 15:52

        Jodå, denna blogg kritiserar utmålandet av länder och folk som fiender. Men bloggen undviker att kritisera det borgerliga Ryssland, deras imperialistiska inblandning i andra länder och att kritisera de ryska oligarkernas framfart i Ryssland. Precis som vad VP (och Flamman) och andra socialister – fast tvärtom – undviker att kritisera USA, Storbritannien, Frankrike och EU för deras inblandning i Syrien och andra platser. Både Anders, VP, Löfven, DN, Expressen, Ab och andra tar parti för en eller flera – MEN INTE SAMMA – borgerliga nationer.
        Det vill säga så håller Anders på Ryssland medan de övriga håller på USA och EU. Som en sorts fotbollsmatch!
        http://rkrp-rpk.ru/2018/04/23/правительство-россии-попросит-у-граж/
        Vi kan inte hålla käften om det borgerliga och imperialistiska Ryssland. Vi måste vara kritiska såväl mot Ryssland som USA och länderna inom EU – det eftersom alla länderna är kapitalistiska och borgerliga. Det är arbetarklassen i alla nationer vi ska stödja – inte någon borgerlig regering. Om vi stödjer någon nations borgerliga regering så kommer en nations arbetarklass förr eller senare i konflikt med en annan nations arbetarklass.
        Det borgerliga Ryssland protesterade inte (inte förrän långt efteråt, jag har för mig att Ryssland inte ens agerade i FN) mot NATOs och USAs intervention 2011 av Libyen. Jag vet inte vad den här bloggens ägare anser om denna brist av kritik från Ryssland.

        • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
          24 april, 2018 at 16:27

          Här är bra översättning till vad RCWP säger om kriget i Syrien och Skripnal fallet:
          http://icp.sol.org.tr/europe/rkrp-cpsu-down-capitalism-proliferating-wars-future-mankind-can-only-be-socialist

          • Erik
            24 april, 2018 at 18:59

            Även om uttalandet innehåller bombastiska uttryck av den typ KKP använde och vi idag får från Nordkorea är ändå kritiken främst riktad mot västmakternas angrepp och stämmer väl med de flesta inlägg på denna blogg:
            ”against the escalation of military hysteria and such acts of direct imperialist aggression as undertaken by the United States, Britain and France against sovereign Syria under the false pretext of countering the use of chemical weapons.’ ”

            Kerstin du verkar mer sätta likhetstecken mellan USA och Ryssland än vad RCWP gör. Trots allt andas de ett försvar för Ryssland och tidigare allierade till SU mot västlig aggression.

            • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
              25 april, 2018 at 07:04

              Javisst är kritiken främst riktad mot USA, Storbritannien och Frankrike. Det eftersom dessa länder bombade Syrien. Och jag håller med om detta – annars hade jag inte länkat artikeln. Precis som jag håller med om SKPs uttalande om detta:
              Jag menar Syriens Kommunistiska Partis uttalande – vilket har samma partiförkortning som Sveriges Kommunistiska Parti.
              https://riktpunkt.nu/2018/04/skam-at-de-imperialistiska-angriparna/
              Betrakta länkarna (alla som jag förmedlar här) som en förlängning av det jag anser – såvida jag inte säger något annat. Så om du anser att jag verka sätta likhetstecken mellan USA och Ryssland så gör RCWP detsamma – precis som KKE och Turkiets Kommunistiska Parti.

              • 25 april, 2018 at 09:18

                Och de gör i så fall ett stort fel i sin brist på konkret analys.

        • Benny
          24 april, 2018 at 17:14

          Kerstin, vad finns att kritisera med Rysslands agerande som motvikt till gangsterstyret i Washington och Bryssel? De mindre brott som Ryssland gör sig skyldiga internationellt sjunker ju ihop till inget jämfört med de monstruösa brott som USA, Saudiarabien, Israel, Turkiet, EU begår runt om i världen. Men detta är typiskt dagens dikeskörda vänster….

          • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
            25 april, 2018 at 07:33

            Varför göra brott överhuvudtaget? Om man jämför en brutal våldtäkt med en mindre brutal våldtäkt så är det en våldtäkt oavsett hur det än sker.

            Jag har inte sett dig – eller Anders – kritisera USAs behandling av muslimer – misstänkta och andra som förs bort till andra länder t ex Polen och de baltiska länderna, fängslas utan rättegång, torteras och förmodligen avrättas. Troligtvis pågår det fortfarande, det eftersom Guantanamo finns kvar – trots Obamas löfte om att stäng det. Trump sa i en intervju (tror det var när han installerades som president): ”Jag kommer att återinföra skendränkning, och jag kommer att återinföra ett ännu värre helvete än skendränkning. Säg inte att det fungerar – tortyr fungerar. Hur som helst så förtjänar de det ändå, för det de gör med oss.”
            Håller du med USA om detta?

              • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
                25 april, 2018 at 10:20

                Har du någonsin tagit upp fånglägret i Guantanamo? Eller tagit upp USAs gripande av andra människor runt om i vår värld – inklusive Sverige – och placerat dessa i t ex Polen och Estland?

                Mycket besynnerligt att detta får förekomma idag av USA. Särskilt när vi kommunister blir anklagade av den borgerliga pressen för att ha begått samma brott som USA begår idag (som Stalins ‘utrensningar’). Men den borgerliga pressen anser förmodligen att kapitalistiska brott mot mänskligheten är mindre brutalt än kommunistiska …

                Och vad är detta stora felet? Ska RCWP låtsas som det regnar när arbetarklassen i Ryssland inte får ut sina löner på fler månader?

                Eller är det den här analysen som är det stora felet? ”The Russian authorities today, express the interests of Russian capitalists, support the just struggle of Syria and Dubas, but it is the revial of Russian capitalism that is most guilty of the collapse of the soviet Union and the socialist camp. We must see the whole chain of events and understand the true causes of these phenomena. Capitalism is war.”

                Det verkar som om alla konkreta analyser som inte instämmer i vad du har för åsikt har brister …

            • Benny
              25 april, 2018 at 18:09

              Kerstin, du verkar ha svårt att hänga med eller ta till dig fakta! Du bara maler på om imperialism, borgare, kapitalister när dagens världspolitik inte alls handlar om det längre. Nej, Ryssland agerar på hot från USA och EU för man vill inte låta sig luras igen..sen att du anser det brottsligt får stå för dig. Hade Ryssland genomfört en folkomröstning på Krim om återanslutning om inte USA försökt ta över flottbasen och lämnat den ryska befolkningen i samma situation som i östra Ukraina? Och varför tror du att ryssarna stödjer sina landsmän i östra Ukraina både politiskt, låter frivilliga göra tjänst där med Kremls goda minne. Man vill inte att ryssar slaktas helt enkelt, vilket ju skulle bli fallet om Poroshenko tilläts härja fritt! Och Kerstin ska nog ha klart för sig att Putin knappast haft några möjligheter att agera annorlunda, då hade nog militären med folkets stöd tagit över i Ryssland för flera år sedan och då hade Ukrainas saga varit all vid det här laget.

              • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
                26 april, 2018 at 10:58

                Fakta är att två kapitalistiska makter – väst och öst – slåss med varandra om världsherraväldet, varav den ena framställs som finare (USA och EU) i salongerna än vad den andra (Ryssland och Kina) framställs som. Vår egen press är mycket nedlåtande mot Ryssland och ryssar överhuvudtaget. Man kan faktiskt tala om rasism när det gäller den fraktionen (Reagan, Busch, Clinton, Obama, May, Löfven, Wallström, en hel del vänsterpartister, mfl – jag kan kalla den för Clinton-fraktionen) av kapitalet. De rynkar näsan åt ryssar.
                Men så har det alltid varit från då revolutionen ägde rum, eller ännu längre bakåt i tiden. Ryssland och Sovjetunionen har porträtteras av den här fraktionen närmast som brutala hjärntvättade idioter som spärrar in människor i Gulag.
                Ryssland har stora naturrikedomar som Clinton-fraktionen snodde åt sig under 1990-talet och de vill fortfarande ha den kontrollen.
                Trump var en missräkning. Clinton-fraktionen hade gärna velat att järnladyn Clinton hade vunnit valet i USA. Men nu blev det Trump. Så nu tvingas det amerikanska och europeiska kapitalet samarbeta med Trump i stället. De vill ju fortfarande sno åt sig världens naturrikedomar, Det ryska oljeföretaget Gazprom är ett bra exempel där det amerikanska oljebolaget Exxonmobil har intressen i. Exxonmobil tog bakvägen in i Venezuela igen genom Gazprom.
                Men det ryska kapitalet har också stora intressen i världens naturrikedomar. Kapitalismens ideologi är att göra profit – var och hur det än sker.
                Jag tror att även du skulle ha protesterat mot Sveriges kapital och regering (vad det än nu månne bli efter valet) om du inte får ut din lön. Detta sker i Ryssland, Sverige, USA och över hela den kapitalistiska världen.
                Arbetarklassen över hela världen har offrats för att kapitalet ska bli rikare. Så skedde i under Vietnamkriget där den amerikanska arbetarklassen offrade sina liv. Allt medan de amerikanska överklassungdomarna slapp att kriga. Nu är det hela världens arbetarklass (inklusive Rysslands) som offrar sina liv för kapitalet. Som Tyulkin, RCWP, nämner: ”That´s why he [Putin] prefers to attrackt attention of the listeners to the issue of defence, and the alleged special role of Russia as a savior of the World when he speaks about the defence. it is the defence of the Russian oliach, and primarily those oligarcs that belongs to the Putin´s Close circle that is meant.”

                • Benny
                  26 april, 2018 at 17:59

                  Nej, det handlar fortfarande om att stoppa oligarkernas och bankirernas nya världsordning och där är Ryssland tillsammans med Kina de främsta motståndarna. Märk väl två gamla nationalstater som är och vill förbli just nationalstater, inte delar av en elitstyrd värld kontrollerad från Bryssel och Washington. Det finns ingen nation som idag funderar på att inför kommunism, den är död som ideologi oavsett hur mycket Kerstin maler på om denna ideologi. Inte ens Kina är det längre vilket borde mana till eftertanke!

                  • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
                    27 april, 2018 at 12:10

                    Du glömmer att även Ryssland har sina oligarker som stödjer Putin. Oligarker som är giriga och som endast tänker på att de ska bli rika på bekostnad av den ryska arbetarklassen. Så du menar alltså att vi ska strunta i att människor går utan lön och har ingen bostad och offrar sina liv för att det de ryska oligarkerna (det ryska kapitalet) ska leva i sus och dus?
                    Vad är en stat? jo, jag kan nog beskriva det med ett ord – suveränitet. Det är folket av alla kulturer, språk och religioner som lever och arbetar i det landet. Gränserna idag som utgör ett land är oftast mycket gamla. Eller har uppkommit sedan Andra Världskriget. Jag tror att den enda gränsen som har upphävts de senaste trettio åren är den mellan DDR och BDR. Givetvis finns det andra gränser som behöver upphävas eller möjligen bildas – Nordirland, Katalonien, Baskien, Kurdistan och med flera provinser.
                    Men jag kan inte se Ryssland eller något annat land som en nationalstat, det eftersom det lever flera nationer och kulturer i Ryssland, t ex samer, mongoler och m fl. Precis som i USA där urbefolkningen av alla nationer, sioux, cheyenne, apacher och människor med andra kulturer som mexikaner och fransmän (New Orleans). Så är det över hela världen. Det finns nog ingen stat där det lever endast en nationalitet i landet. Men det är kanske det du och andra högerextrema som vill ha det så – var och en på sin plats – eller land.
                    Du försvarar ‘nationalstaten’ (den kapitalistiska staten) som om arbetarklassen ska offra sina liv – bli kanonmat – för att kapitalet ska bli ännu rikare när de slåss i krig mot andra kapitalistiska (eller socialistiska) länder. Och att arbetarklassen ska enligt dig vara stolta över att de gör så. Precis lika stolta som när företaget de arbetar för sänker deras löner när företaget går sämre – enligt företagaren. Allt för det kapitalistiska friheten, eller hur, Benny? Att få ska bli rika i den socialdarwinska ‘nationalstaten’ medan arbetarklassen är endast ett verktyg som kastas bort när kapitalet har förbrukat honom eller henne? Jag har inte hört din åsikt om hur arbetarklassen ska förhålla sig till kapitalet, så efter att jag något år eller så läst alla dina kommentarer, så kan bara anta att det är din åsikt att arbetarklassen och dom fattiga är en förbrukningsvara.
                    Kommunismen är inte död. Det syns i Grekland, Kuba och över hela världen. Jag tror att det finna kommunistiska partier i stort sett varje land. Det finns miljoner – om inte miljarder över hela världen – som tror på den socialistiska och kommunistiska idén. Inklusive i Ryssland.

                    • Benny
                      28 april, 2018 at 00:14

                      Tror jag inte! Men fortsätt du med dina ändlösa ordharanger – ingen orkar ändå läsa!

        • Martin Kullberg
          24 april, 2018 at 21:48

          Jag tycker det här att stå och peka över staketet är en sak som har en stor del i det problem vi befinner oss. Det är huvudanledningen till att fredsrörelsen befinner sig i den situation de är i nu, till skillnad från situationen de var innan invasionen av IRAK. Ett krig som pågått i 15 år!

          Det är viktigt att bekämpa den ryska borgligheten säger vi här i Sverige, när vi inte lyckas stoppa den egna borgligheten från att delta i ett anfall på Libyen, delta i förberedelser för invasionen av Jemen och så vidare. Det är inget vi står utanför, det är något som vi aktivt deltar i, VI för vi lever i en demokrati. Enda sättet vi kan somna på natten är att mumla tyst för oss själv att det bara är en fallerad ”borglig demokrati”. Vi skall se till att bekämpa vår egen borglighet, vi skall se till att isolera oss från projekt att begå krigshandlingar och aktivt döda och fördriva miljontals arbetare. Våra händer är inte rena!

          ”Arbetarklassens befrielse måste vara dess eget verk” heter det ju. Jag har förtroende för att rysslands kommunister och vänsterinriktningar gör vad de kan för att stoppa sin borglighet. Jag har inte förtroende för att vi gör allt för att stoppa vår egen. Anledningen till att våra politiker och våra tidningar pekar finger över staketet är ju för att vår borglighet trängs undan av den ryska i ryssland och inom deras intressesfär. Men dåså, själva grunden i vad vänstern vill åstadkomma med att peka över staketet är att undandra vår nation och vår borglighets kontakt och stöd till det landet, vår borglighets allians med landet för att hålla arbetarna nere. För du menar väl inte att vårt pekande över staketet handlar om att vi skall invadera det? De borgliga svenska kontakterna med andra länder är de vi kan komma åt med att peka över staketet, Ryssland är redan klart.

          • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
            25 april, 2018 at 09:49

            Sveriges Kommunistiska Partis ordförande nämner så här: ”Den första och viktigaste uppgiften för de svenska kommunisterna är bekämpande av den svenska imperialismen.”
            https://riktpunkt.nu/2017/07/vi-maste-stalla-socialismen-som-ett-klart-och-tydligt-alternativ-till-kapitalismen/

            Nej, för helskotta, det menar jag verkligen inte vi ska invadera Ryssland – eller något annat land! Uppfattar jag dig rätt att du menar att vi socialister ska använda den ryska borgerligheten och imperialismen för att bekämpa vår egen borgerlighet och imperialism? Men då sviker vi den ryska arbetarklassen. I dag ställer vi oss solidariskt på varje kommunistiskt parti och arbetarklassen i praktiskt taget i hela världen – Palestina, Israel, Syrien, USA, Storbritannien, Finland, Irland och med flera andra länder. Det enda undantaget är Ryssland där socialister i andra länder ställer sig på den ryska borgerlighetens sida. Så varför är Ryssland undantaget? Vi måste kunna berätta och informera om hur den ryska arbetarklassen har det. För det gör inte någon annan till oss – varken den borgerliga kapitalistiska ryska regeringen eller media i väst.

            Vad menar du med det sista ‘De borgerliga svenska kontakterna med andra länder är de vi kan komma åt med att peka över staketet. Ryssland är redan klart.”?

            • Martin Kullberg
              25 april, 2018 at 15:46

              Jag menar att vad vi kan åstadkomma med uppvigling är att göra livet surt för borglighetens internationella sammarbeten, efter det finns inget att vinna och det blir snarare att man blir en deltagare i krigshets, i dessa tider av ”humanitär” intervention. Vad vinner den ryska arbetarklassen mer på att vi skulle delta i hetsen emot Ryssland? Bombvänstern har sjungit med i det i ett decennium, har blockerat all fredsaktivism inom vänstern, givit stöd till islamister och kulturnationalister. De kan inte visa på en enda materiell förbättring som dessa åratal av gastade lett fram till för de de påstår sig värna. Den taktiken har varit katastrofal för arbetare, men gynnat den svenska borglighetens internationella planer, INGET annat har åstadkommits.

              Nej, nu har den svenska borgligheten trängts ut från Ryssland, vårt jobb, med vår borglighets förtryck av den ryska arbetaren är färdigt. Då kommer nästa steg. Att bygga den folkliga kontakten mellan arbetande folk i Ryssland och arbetare i Sverige. Den hindras av att man i princip låter likadant som de som hetsar till krig emot Ryssland, som hetsar emot det ryska folket.

              Nu skall vi göra det surt för svenska imperialismen att samarbeta med EU-stater, göra affärer med USA och med Kanada. Vi skall se till de delar av det svenska kapitalet som gör oss känsliga för påtryckningar från USA, vilka industrier och annat i Sverige är beroende av att vi lyder USA? De skall angripas, vi skall på hemmaplan skapa samma förutsättningar som om USA gjorde allvar av sina hot. Folket skall uppviglas emot dessa, företag, individer och institutioner, samarbetet skall bli jobbigt för den svenska borgligheten, allra helst olönsamt. Vi skall isolera den svenska borgligheten och kväva den, den skall göras beroende av staten och slutligen underordnad demokratin.

              • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
                25 april, 2018 at 17:20

                Vi ska absolut inte delta i krigshetsen! SKP och med flera kommunistiska partier har protesterat mot kriget i Syrien:
                https://inter.kke.gr/en/articles/Statement-of-the-Communist-and-Workers-Parties-condemning-the-escalation-of-the-imperialist-aggressiveness-in-Syria/

                Men vi måste även avslöja den borgerliga kapitalistiska ryska regeringen så som vad RCWP gör – och inte som KPRF gör, väljer att blunda för problemen som den ryska arbetarklassen står inför. Om vi gör som KPRF så vinner vi inte arbetarklassen – varken här hemma eller någon annanstans.

                Under några år nu har jag funderat på varför västliga och borgerliga medier (men även socialistiska så som Proletären) undviker att berätta hur arbetarklassen och kommunister förföljs av det ryska kapitalet, Har allt varit bra i Ryssland? Lever den ryska arbetarklassen bra i Putins Ryssland? Det finns inte enda tidning, radio eller TV som tog upp skildrade arbetarklassen. Det är precis som här i Sverige – den svenska arbetarklassen syns inte heller i massmedia.
                Så jag började undra – vad är det dom inte berättade om Ryssland? Så för något år sedan gick jag in på RCWPs hemsida – för att göra en artikel till Riktpunkt. Och då upptäckte jag alla dom strejker, uteblivna löner och slavliknande arbeten som den ryska arbetarklassen var drabbade av.
                Så varför rapporterade västliga medier inte om detta? Jo, av samma orsak som de inte vill att arbetarklassen ska synas i svensk media. Kapitalet – de som äger medierna – har hellre Putin och oligarker vid makten i Kreml än att Ryssland återigen blir kommunistiskt.

                Vet ni, förresten, att Volvo ska flyttar delar av produktionen till USA och Kina? Allt ska vara klart år 2022. 800 får gå från Olofström. Tala om svensk imperialism!

                • Martin Kullberg
                  26 april, 2018 at 08:12

                  Jag tror jag förstår. Ja, visst är det besvärande med rena hyllningsartiklar till Putin och Ryssland, men jag tycker nog inte att Anders Romelsjö gör sig skyldig till det. Men ja, det finns de kring denna antiimperialistiska bloggen och andra som går så långt.

  6. Korp
    24 april, 2018 at 14:36

    https://consortiumnews.com/2018/04/21/wanted-the-butcher-of-damascus-to-return-normalcy-to-syria/
    Av Eric S. Margolis
    Bashar al-Assad är bara den senaste i en lång rad ledare i Mellanöstern som demoniseras av koloniala Storbritannien och USA för sin självständighet.
    Slaktaren av Damaskus. Gasare av barn. Baby Killer av Syrien. Moskvas verktyg. Grym despot. Monster.
    Det här är alla namn som de västra medierna och politikerna regelbundet hoppar på Syriens president, Bashar al-Assad. Han har nu blivit den främsta Mellanösterskurken, mannen som västmedia älskar att hata.
    Saudiarabiska härskare däremot, behandlas vördnadsfullt av trots att de leder världen i avrättningar. Förra året blev 44 personer halshuggna. Under några år har omkring 150 personer blivit huvudet kortare i Saudiarabien.
    Marocko, en viktig amerikansk allierad, är ökänd för sina hemska fängelser och brutal tortyr. Irak och Afghanistan, nu under amerikanska kontrollen, är ännu värre.
    Israel, den största mottagaren av amerikanska biståndet, rymmer nära 7000 palestinska politiska fångar, bland dem 400 barn, och slår ner palestinska demonstranter på Gaza-gränsen.
    Men Damaskus var inte en värre människorättsmissbrukare än Kairo, Amman, Rabat och Riyad, alla amerikanska vasaller.
    Vilken arabisk eller iransk ledare som sökte en självständig politik eller vägrade London och sedan Washington var avdelad, delegerad och demoniserad. Kom ihåg den mördade libyska Muammar Khadaffi, som kallas ”Mad Dog of the Mideast” av president Ronald Reagan.
    Saddam Hussein, ”Baghdads slaktare” och Osama bin Laden, den allsidiga favorit muslimska bågeens skurk.
    Självklart finns det inget nytt i detta otäcka namnkallande.
    Bashar al-Assad var tidigare en ögonläkare som bodde i London med sin brittiska födda fru. När hans äldre bror Basil blev dödad i en bilolycka, var Bashar tvungen att återvända till Syrien och bli den nominella politiska ledaren efter hans mycket tuffa, hänsynslösa far, Hafez al-Assads död.
    President Trump, vars B-52-bombare hyser Afghanistan, Somalia och Jemen kallar Assad ett ”monster”. Men väldigt många syrianer tänker på Assad som deras nationas enda hopp om att återvända till det normala.

  7. Korp
    24 april, 2018 at 18:31

    Man undrar vad Kerstin Stigsson egentligen vill förmedla, mer än att kritisera Anders Romelsjö- och det moderna demokratiska Ryssland av idag, som likt fågeln Fenix rest sig ur spillrorna av det kraschade Sovjetunionen.
    Stigsson använder förlegad marxististsocialistisk terminologi, plakatpropaganda, gammalommunistiska slogans om arbetarmakt, hämtat ur marxistisk ordbok i sin kritik.

    • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
      25 april, 2018 at 07:44

      Jag vill förmedla mina ryska kamraters situation i Ryssland. Det förekommer faktiskt de som hungerstrejkar för att få ut sin lön i dagens kapitalistiska Ryssland.
      http://rkrp-rpk.ru/2018/04/21/информационное-сообщение-№-14-984/
      Kanske är vi förlegade men vi vill ha ett rättvisare samhälle över hela världen – inklusive i Ryssland.

  8. Korp
    25 april, 2018 at 14:09

    Kerstin Stigsson.. Olika kommunistiska vänsterrörelser finns fortfarande kvar i Ryssland, men det betyder inte att landet fortfarande är lojalt mot Karl Marx idéer och bestämmer statspolitiken.
    Kommunismen som statsideologi är död i Ryssland. Det är en stor skillnad jämfört med tidigare sovjetiska konstitutioner som betonade att kommunistpartiet (SUKP) var ”den ledande och styrande kraften i det Sovjetiska samhället och kärnan i det politiska systemet”.
    CPSU upphörde att existera efter Sovjetunionens fall i slutet av 1991. Boris Yeltsin, den första ryska presidenten och en tidigare CPSU medlem, förbjöd festen, som hade 18 miljoner medlemmar vid tidpunkten för dess undergång. Medan detta var slutet av Ryssland som ett kommunistiskt stat, som det hade varit sedan 1917, blev detta inte slutet på kommunismen i landet.
    ”Vägen för mänsklig utveckling leder till kommunismen som kommer att överleva alla Trumps, Amerika och oss själva”, säger Gennady Zyuganov, Rysslands långtidsledare Kommunistpartiet (CPRF), som bildades omedelbart efter föregångaren, det en gång allmäktiga CPSU, försvann från landets politiska landskap 1991.
    Zyuganov och hans parti är fortfarande de ledande försvarare av kommunismen i Ryssland, och i varje parlamentsval sedan 2003 har de satt en utmaning till det härskande partiet, United Russia, men kom alltid till ett blygsamt resultat. Kommunisterna kan inte växa i sina led: i 2016 parlamentsvalet vann KPRF bara 13 procent av rösterna (jämfört med 19 procent 2011); och i 2018 röstade bara 11 procent av väljarna för Pavel Grudinin, KFRF: s presidentkandidat.
    Miljontals människor över Ryssland finner emellertid fortfarande kommunismen att vara attraktiv i sin sovjetform. Som Sergey Chibineyev, en konståterställare som samlar sovjetiska memorabilia, sade han i en intervju med Radio Liberty: ”Sovjetkommunismen var en hedervärd idé – att skapa en bättre framtid som förenar alla människor utan att oroa sig för deras nationalitet eller religion”.
    Men den blir aldrig sann.

    • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
      25 april, 2018 at 15:29

      Javisst, det har jag ju alltid försökt pränta in hos Anders Romelsjö! Och det är det vi säger i SKP och alla andra europeiska kommunistiska partier. Ryssland är kapitalistisk. Punkt. Slut.
      Putin och oligarkerna runt omkring honom är INTE marxister och leninister. Dom är inte ens socialister. Som kapitalister suger de ut den ryska arbetarklassen.

      Jag hoppas att S Chibineyev har fel. För utan socialism och kommunism kommer världen gå under av imperialistmakternas krig. Som RCWP sa: ‘Kapitalism är krig’.

      Det kommer fler år och fler val, min kära Korp. Inget vara för evigt. Det om något upptäckte jag när kontrarevolutionen ägde rum i Sovjetunionen. Putin börjar bli upp till åren. Och vad händer då i Ryssland när han avgår av någon anledning eller avlider av t ex en sjukdom – han är ju bara en människa.
      Med största sannolikhet kommer det en tid då arbetarklassen och dom fattiga har så dåligt ställt (som tiden då den ryska revolutionen ägde rum) att människorna tar makten i sina egna händer. Men jag är rädd för att mörka krafter (fascismen och andra högerextrema rörelser världen över) tillsammans med kapitalet och överklassen kommer att ta över och styra med en järnhand över all världens befolkning. När människorna har sett vad fascismen har att erbjuda så vänder de tillbaka till kommunismen.

      Kommunismen är egentligen inte marxistisk eller leninistisk. Ideologin fanns redan före kapitalismens början. Det är bara det att Marx satte allting på pränt. Till exempel urinvånarna i USA eller i Ryssland eller något annat land levde mer eller mindre under samma principer innan den vita mannen med kapitalismen i bagaget kom och erövrade deras land.

      Nu vet jag vem Pavel Grudinin liknar – Lasse Giding (tror jag han heter) som äger stadshotellet i Varberg! Båda är mer eller mindre kapitalister. Det är kanske därför KP liknar CPRF i dess utformning – ett socialdemokratiskt parti med en kommunistisk touch!

      • 25 april, 2018 at 16:22

        Att Ryssland är kapitalistiskt vet alla. Inget att spilla tid på att diskutera. Men de för en utrikespolitik som är riktad mot dominerande imperialistmakten USA & allierades aggressioner och krig. Detta är utmärkt.

Comments are closed.