De senaste dagarna har vi fått uppleva en märklig teater, Annie Lööf och Jan Björklund har talat om sänkta ungdomslöner, enligt dessa ett sätt att få bukt med ungdomsarbetslösheten. Samtidigt så har Borg använt en massa varmluft till att tala om räntenivån, bonusar, chefslöner, riksbanken, svenskt näringsliv och riskkapitalisterna, utan att göra ett endaste dugg åt saken. Och trots att alla vet att det är politisk teater så har han nu fått ett brev från kapitalägarna där de protesterar mot att han skäller på dem, men det ingår väl i skådespelet det med.
AB/Karin Pettersson: ”Men kanske, kanske är något på väg att hända.
I går gjorde statsministern en rad anmärkningsvärda uttalanden i en intervju i Dagens Nyheter. Han sågade sina samarbetspartiers idéer om sänkta ungdomslöner. Han konstaterade att själva grundtanken med en av regeringens centrala reformer – sänkningen av arbetsgivaragifter för unga – var fel.
Samma dag sade moderate riksdagsledamoten Tomas Tobé att han vill ändra de nya hårda reglerna i a-kassan, det så kallade arbetsvillkoret. Regler som starkt bidragit till att två av tre arbetslösa står utan försäkring. Det var knappast en slump.
Kanske är det så att det otroliga har hänt. Att Fredrik Reinfeldt äntligen insett att han leder en minoritetsregering och inte ett envälde. Att även de nya Moderaterna kan förlora val.”
Karin Pettersson har varit ledig från arbetet som politisk chefredaktör på Aftonbladet ett bra tag, men är tydligen åter i tjänst. Hon skriver ”Men kanske, kanske är något på väg att hända” vilket förvånar mig en del. Hon tycks inte för en endaste sekund misstänka att allt är ett skådespel, en teater vars poäng är att få väljarna att tro på att högerpartiet kanske, trots allt, är ett nytt arbetarparti.
Och det är klart att det är jobbiga tider för Schlingmann. Först drabbas han av Saudiskandalen där Tolgfors blir bortgjord, och sedan ser han sig frånsprungen av andra partiers mediestrateger som tyck ha bättre hand med piskan. Tolgforsskandalen blir inte mindre plågsam av de senaste dagarnas skådespel som är så illa skött att antagligen de flesta av oss överraskas. Och det är klart, Stefan Löven har fått mycket uppmärksamhet den senaste tiden, dessutom har opinionssiffrorna vänt för Socialdemokraterna som nu återigen är landets största parti, i vart fall om man ser till diverse opinionsmätningar. (forts nedan..)
Schlingmann har säkert legat vaken några nätter, och det vi ser är resultatet. Björklund och Lööf tar på sig högermanteln, somliga skulle kalla det Thatcherism-manteln. Reinfeldt följer sitt manus och sätter ner foten med en smäll, sänkta ungdomslöner kommer inte på fråga, säger han med sina ledsna hundögon. Svenskt näringsliv skriver ett upprört brev till Borg för att han gnäller på riskkapitalister, bonusar och räntor, så upprört att finansministern känner sig manad att kalla till en pressträff där även han kan se ledsen ut.
Och återigen så tonar bilden fram av det ”nya” arbetarpartiet och Aftonbladets politiska chefredaktör tror att kanske, kanske är något på väg att hända, kanske är det på riktigt…
it Andra om: Aftonbladet, Karin Pettersson, Schlingmann, Moderaterna, Reinfeldt, Borg, val2014, Tolgfors, Mediekritik ab12 svt1 sr svd1234 dn12345
8 svar till “Aftonbladet lurat av Schlingmann – Igen!”
Klockren analys, man undrar var ABskribenten varit under sin ledighet. Läser man kommentarerna till ledaren är dessa mer insiktsfulla. Svensk politik styrs idag av PR, precis som reklamen i TV, en massa snack utan något bakom än tanken att tjäna pengar de som går på budskapet.
Apropå PR, varför pryds din sida av reklam för hur man blir börsmäklare av allting, på din sida, min favoritsida. Jag bor inte i Sthlm så jag förstår inte detta sammanhang.
Björn
Google Adsense har pejl på vad du sökt på Google senast, det är en av deras styrmekanismer, men det kan oxo vara en tillfällighet.
KP har varit hemma och tagit hand om sin nyfödda, grav-ledig kallas det. Inte helt ovanligt..
Hon har uppenbarligen inte wobbat som det heter när man tar med sig jobbet hem samtidigt man är hemma med barnen
Ja denna värld förstår jag mig som landsortsbo inte på. Börsen håller jag mig långt ifrån och inte köper jag reservdelar till Citroen heller. Det är nog bara kapitalisterna som försöker locka mig i fördärvet
Jag har hört sägas att de opinionsmätningar som Moderaterna lyssnar mest på är de som rör regeringsdugligheten. Inte de sedvanliga ”vilket parti skulle du rösta på om det vore val idag?” utan de som frågar om vem eller vilket parti som är bäst på att sköta si och så.
Detta enligt den nymoderata, starkt USA-influerade, tesen att modern politik inte handlar om ideologi och sakfrågor utan om vem som förefaller bäst lämpad att styra skutan.
Ur den synvinkeln torde Reinfeldt och Schlingmann känna sig svårt trängda nu. Allt som hänt under den senaste tiden har gått hårt åt regeringsdugligheten. Hela det förtroende- och prestigekapital de byggde upp under krisåren håller på att raseras av pinsamma affärer, intern splittring och nesliga tidningsrubriker. Kapten har uppenbarligen inte rodret under kontroll längre.
Löfven har redan återerövrat jobbfrågan, som Moderaterna ägt ända sedan 2006. Nu fattas bara en mätning som säger att partiet inte längre har högst förtroende vad gäller att sköta landets ekonomi. Den mardrömmen håller nog somliga vakna om nätterna numera.
Utåt sett kan det verka som om alliansen styrs demokratiskt, och att de olika partierna
får tycka som de vill, efter det egna partiprogram. Men verkligheten är en annan, det är Schlingmann, Borg och Rajraj som styr alliansen med järnhand och hårdhänt regisserar partiernas olika utspel inför media.
De senaste opinionsmätningarna har självklart ruskat om alliansen och skakat dem i grunden.
Man börjar nog inse att det inte längre
går att köra samma självbelåtna och lögnaktiga retorik år efter och år.
Det behövs något mer än en en kraschad arbetslinje, ett snart uppätet jobbskatteavdrag och skrytet om ”Europas mest välskötta och sunda ekonomi.”
Det senare tror jag inte alls på. Det är säkert mycket som snart kommer fram i tö…
Hur som helst, Rajraj&Co har bråda dagar, för det gäller att få väljarna att åter tro på de forna statsmännens utomordentliga skicklighet.
Sällan har väl så många partier kört över sin stämma. Om partierna sakna intern demokrati, så är deras styre inte demokratiskt oavsett sättet de kom till makten.
Förklaringen är imho, hänsyn til främmande makt. Eller med ett ord, landsförräderi.
Per Gerhard Schlingmann satt i agenda och gav allianskamraterna tillstånd att sprattla under 2012. Men sen var det färdigsprattlat då gäller rättning i leden under dem moderata fanan.